Okej, var skall man ens börja? Under det senaste halvåret har jag haft kraftiga smärtor i magen lite från och till. Jag har inte vetat vad det berott på utan tänkt att det har lite med min kost att göra. Jag har ibland haft så sjukt i magen att jag bara gråtit och vridigt mig på golvet av smärta. Efter någon timme har det gått över när jag varit i en varm dusch eller liknande. Nå, denna smärta kom tillbaka på måndagen. Jag hade så ont i magen att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Jag hoppade på cykeln och vinglade iväg till Mattby hälsostation där jag föll ihop på golvet. En sjuksköterska kom och tog hand om mig och förde mig snabbt till en läkare som började ta olika tester på mig. Jag hade så ont att jag bara ålade omkring och spydde, spydde och spydde. De visste inte vad de skulle göra så de ringde efter en ambulans som tog mig till Jorv sjukhus. Där fick jag smärtstillande i droppform och testena börjades ta. Det togs blodprov, ultraljud, jag var på röntgen och allting visade bara bra.
Under måndagen led jag fruktansvärt och stundvis hjälpte inte smärtstillande medicinerna och det kändes helt horribelt. Som tur var hade jag min älskade Alexander med mig hela tiden! Hur som helst så undrades det om jag hade en vriden äggstock, om mitt foster hade vänt sig fel i magen (jag är inte gravid alltså!), inflammerad blindtarm och allt vad de nu funderade. Jag var kvar på sjukhuset hela natten och hade ont, sen på tisdag eftermiddag blev jag utskriven för smärtan var borta och de hade inte hittat något på mig.
På onsdagen var jag hemma och vilade och på torsdagen for jag på jobb och allting gick strålande. På fredagen när jag vaknade, hade klätt på mig och var påväg till jobbet kände jag lite smärtor i magen men lyssnade inte på kroppen utan åkte buss till jobbet. När jag väl var där började magen krampa igen och jag mådde fruktansvärt dåligt. Så, min arbetskamrat var snäll och körde mig till Mattby hälsostation igen och jag blev ganska snabbt skickad tillbaka till Jorv. Jag var så rädd och alla i min omgivning var oroliga!
När jag hade legat där på sjukhuset med dropp hela dagen så valde de att sätta mig på skivröntgen eftersom smärtorna inte släppte och tur var väl det. På röntgenbilderna syntes det att jag har urinsten och därfär har jag grymma kramper i magen. Nu vet jag varför jag haft så ont i magen och det känns bra, och jag får kramlindrande medicin. Ännu kan jag få mina krampattacker men då vet jag varför och kan kanske förebygga det.
Efter denna vecka var jag helt utpumpad på energi men det spelade ingen roll, för på lördagen var det dags för farmors begravning. Det var en fin och stämningsfull begravning och oj oj oj vad vi har gråtit. Det var så hemskt att se kistan och veta att hon ligger där. Ändå nu efter begravningen känns det som ett ordentligt avslut och man kan acceptera allting och sakta men säkert gå vidare.
Så, jag är väldigt glad att denna grymma helvetes veckan är över. Jag är redo för en frisk och positiv ny vecka. Eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar