Det kommer kanske/kanske inte vara lite tomt här på bloggen nu några dagar framöver. På veckoslutet föll min farmor, hamnade till Jorvs sjukhuhus, opererades, operationen gick bra, hon blev lite frånvaraden, kom tillbaka till normalt, mådde bra, flyttades till sjukhuset i hembyn och någonting i hennes kropp gick riktigt fel och hon orkade inte mera. På måndagen ringde mina föräldrar och sa att jag måste öppna dörren, och då visste jag att de var här för att säga att farmor hade somnat in.
Jag visste att detta skulle hända förr eller senare men hade inte gjort mig redo på att det skulle gå så snabbt. När mina föräldrar kom upp till mig var jag blank, sen i chock och sen grät jag hysteriskt hur länge som helst. Sen grät jag mera, mera, mera och ännu mera. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde gå så illa. Jag är så arg, frustrerad, lättad och ledsen. Jag förstår att gamla människor dör, men inte mina gamla människor. Jag vill ha alla kvar. Jag vet att det inte fungerar så, men jag vill. Jag saknar henne så otroligt mycket redan. Jag vet inte hur jag skall tänka. Vad kommer att hända nu? Vad skall jag göra utan min farmor?
Hon som alltid hade åsikter om allting, hon som alltid hade något att kommentera och hon som alltid, alltid har funnits där som världens bästa farmor. Jag vet att det inte bara är jag som har mist min farmor, utan pappa och hans syskon har mist sin mamma, min kusin har mist sin mormor, mamma har mist sin svärmor och min bror har även mist sin farmor.
Jag är bara så ego, MIN farmor får inte tas ifrån MIG!
Fast det är så tungt som det är så har jag världens bästa familj, pojkvän och vänner som stöttar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar